Minkar

Idag tog vi vägen genom Lerberget från Höganäs, min cykel och jag. Men Lerberget avses i detta fall den bebyggelse som ligger mellan havet och väg 111. Kom fram till att det skulle bli en alldeles utmärkt kväll för en cykeltur.

Efter att ha varit hemma och släppt ut katterna (Molly fick puttas ut), kollat posten, läst tidningen och intagit ett mellanmål så ställde jag kosan mot Viken. Cyklade i lagom takt och njöt av solen och en svag vind med doft av salt.

Som sällskap hade jag Jonas Jonasson i ena örat. Har ni inte hört hans sommarpratar-program så kan jag rekommendera er att göra det. Jonas har skrivit boken ”100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann”. Har ni inte läst den? Gör det! En mycket underhållande och välskriven bok. Nåja… nog om det.

Jag cyklade förbi golfbanan, in i G:a Viken vid fortet, svängde höger vid kyrkan och fortsatte längs vattnet bort till hamnen, tog mig ut på piren där några ungdomar höll på att åka vattenskidor.

Plötsligt såg jag något mörkt som rörde sig längs kanten på piren. Ganska förvånad ser jag att det är en mink. Jag har aldrig tidigare stött på en livs levande mink ute i det fria. När den tar sig ner på avsatsen mot vattnet upptäcker jag en till, och en till, och en till… Minst fem stycken. Så söta! Nästan som kattungar. Förstår inte att man kan göra päls av dem.

Några av dem hoppar ner i vattnet och simmar i väg. Två är kvar på kanten, springer fram och tillbaka och tjattrar. Tillslut är det bara en liten stackare kvar. Han/hon står länge, ihärdigt tjattrande, vid kanten och tar gång på gång sats för att hoppa i men vågar inte, trots ungdomarnas försök till ”peptalk”. Jag lovar, det var en större badkruka än undertecknad.

Efter en stund ser vi hur något kommer simmande tillbaka, det är mamman. Snabbt tar hon sig upp till ungen och de står sida vid sida på kanten. Mamman hoppar men ungen fegar. Då klättrar mamman upp så långt att hon kan ta tag i ungen och drar sen ner den i vattnet. Tillsammans simmar de bort mot hamnen. Där med var äventyret med minksafari över.

Där avslutades också besöket i Vikens hamn. Det blev samma väg tillbaks fast från fortet tog vi grusvägen en liten bit längs havet innan vi anslöt till gamla 111:an igen.

Nu blir det turkisk yoghurt med valnötter och honung medan filmerna laddas upp, tar väl en halvtimme… När det är gjort publicerar jag ett nytt inslag på himmave.se.

Ha en fortsatt skön julikväll!
Mona

Bilder från minksafarin
Ytterligare en film från minksafarin

Ja nu blev det så där skamligt länge sedan vi skrev något igen. Vintern har varit lång men vi lovar att vi har haft fullt upp med både det ena och det andra.

En och en halv vecka efter att vi kommit hem från Thailand började Johan jobba med syllbyte ihop med Finn uppe i Linköping. De åker måndag morgon och kommer hem torsdag kväll.  Så nu kör vi för det mesta fyra långa dagar båda två och har ledigt fredag till söndag. Detta har varit en stor omställning för oss båda och inte helt smärtfritt.

Sedan har det varit en del födelsekalas: André har fyllt 20 och vi firade Anton 18 samtidigt, Frida 11 och Pernilla 13. Mona fyllde också år, 25 eller 37 eller nått…

En söndag åkte vi till Erikslund i Varalöv för att ha en mysdag. Det var Johans födelsedagspresent till Mona. Vi började med en god hotellfrukost sedan var det dags för spa: Bubbelpool och bastu. Efter någon timmes slappande blev det massage och därefter mer mys i bubbelpoolen. Det hela avslutades med en god lunch. När vi sedan kom hem var vi väldigt trötta men oj så rena.

Det var strax efter det som det började hända saker. Vi hade satt upp oss på en fin marklägenhet i Östra Lerberget, en hyresrätt. Men vi trodde inte att vi skulle han en chans på den. Men den 14/3 fick vi komma på visning och till vår stora förvåning var vi först i kön. Vi tittade och sög in så mycket vi kunde. Sen gick vi hem och funderade och funderade och funderade… Men egentligen behövde vi inte fundera så mycket, för vi ville verkligen ha den.

Det är en ganska liten fyra i markplan, utan någon som bor ovan på. Två uteplatser, bilfritt och byggt 2008. I kök och vardagsrum är det öppet upp i nock vilket gör att det är väldigt ljust och luftigt. Det känns som ett radhus.

Men det var inte så lätt att hänga upp taklampor på 4 meters höjd, särskilt när ingen tycker om att stå på stege. I köket fick vi dessutom borra och sätta ny krok. Men efter att samlat mycket mod och kraft offrade Mona sig. När hon gjort ett antal vändor upp och ner för stegen gick det ganska smidigt trots allt. Det gäller bara att bita ihop och göra det. Lätt sagt så här efteråt!

För två veckor sedan fick Johan en liten överraskning. Mona hade bokat tid på Meena. Det är ett nystartat företag bara fem minuter bort, där man badar fötterna ihop med fiskar. Vi hade sett det i Thailand men det blev inte av att vi testade det då. Johan såg lite tveksam ut i början men han hängde på. Det var en väldigt speciell upplevelse. Det kändes som att det var bubblor i vattnet.  Vi åkte hem med rena mjuka fötter. På lördag ska vi dit igen.

Ja så nu bor vi här i Lerberget. Flyttlådorna är blott ett minne och katterna har funnit sig väl till rätta. Mona har knappt tio minuter med cykel till jobb och vi går till havet på fem minuter. Vi trivs väldigt bra. På söndag ska vi ha första kalaset, morsdagsfirande med i stort sett hela rövarbandet. Men vi tjuvstartar med en liten ”inflyttare” på fredag med Karin o Finn. Så det är fullt upp hela helgen, men det är kul.

Är ni i krokarna så är ni välkomna hit. Det går även bra att köra ens ärende.

Här är lite blandade bilder
Här är bilder från vår nya bostad
Bilder på katterna hamnade här

PS.
Ni undrar kanske över medaljen Johan har på bilden?
Det var när Åstorps Bordtennisklubb hade Klubbmästerskap. Efter att vi ätit grillade hamburgare var det prisutdelning. Då fick Johan en medalj för sitt arbete med klubbens hemsida, astorpsbtk.se. En välförtjänt sådan!