Minkar
Idag tog vi vägen genom Lerberget från Höganäs, min cykel och jag. Men Lerberget avses i detta fall den bebyggelse som ligger mellan havet och väg 111. Kom fram till att det skulle bli en alldeles utmärkt kväll för en cykeltur.
Efter att ha varit hemma och släppt ut katterna (Molly fick puttas ut), kollat posten, läst tidningen och intagit ett mellanmål så ställde jag kosan mot Viken. Cyklade i lagom takt och njöt av solen och en svag vind med doft av salt.
Som sällskap hade jag Jonas Jonasson i ena örat. Har ni inte hört hans sommarpratar-program så kan jag rekommendera er att göra det. Jonas har skrivit boken ”100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann”. Har ni inte läst den? Gör det! En mycket underhållande och välskriven bok. Nåja… nog om det.
Jag cyklade förbi golfbanan, in i G:a Viken vid fortet, svängde höger vid kyrkan och fortsatte längs vattnet bort till hamnen, tog mig ut på piren där några ungdomar höll på att åka vattenskidor.
Plötsligt såg jag något mörkt som rörde sig längs kanten på piren. Ganska förvånad ser jag att det är en mink. Jag har aldrig tidigare stött på en livs levande mink ute i det fria. När den tar sig ner på avsatsen mot vattnet upptäcker jag en till, och en till, och en till… Minst fem stycken. Så söta! Nästan som kattungar. Förstår inte att man kan göra päls av dem.
Några av dem hoppar ner i vattnet och simmar i väg. Två är kvar på kanten, springer fram och tillbaka och tjattrar. Tillslut är det bara en liten stackare kvar. Han/hon står länge, ihärdigt tjattrande, vid kanten och tar gång på gång sats för att hoppa i men vågar inte, trots ungdomarnas försök till ”peptalk”. Jag lovar, det var en större badkruka än undertecknad.
Efter en stund ser vi hur något kommer simmande tillbaka, det är mamman. Snabbt tar hon sig upp till ungen och de står sida vid sida på kanten. Mamman hoppar men ungen fegar. Då klättrar mamman upp så långt att hon kan ta tag i ungen och drar sen ner den i vattnet. Tillsammans simmar de bort mot hamnen. Där med var äventyret med minksafari över.
Där avslutades också besöket i Vikens hamn. Det blev samma väg tillbaks fast från fortet tog vi grusvägen en liten bit längs havet innan vi anslöt till gamla 111:an igen.
Nu blir det turkisk yoghurt med valnötter och honung medan filmerna laddas upp, tar väl en halvtimme… När det är gjort publicerar jag ett nytt inslag på himmave.se.
Ha en fortsatt skön julikväll!
Mona
Bilder från minksafarin
Ytterligare en film från minksafarin