Nu är det jul igen… Ja vad ett år går fort.I går hade vi traditionsenlig jul-lunch här hos oss med Alli o Alf, Bittan o Ingemar, Per-Tore, Malin o Dan, Linus, Pernilla, Frida, André och Anton. Fast innan har vi kommit hit som gäster. Men nu har vi tagit över stafettpinnen. Det var bara förra året som lillejul firades i Jonstorp, annars är det många lillejulaftnar som vi samlats här i huset.
Idag kom Malin och Dan på julfrukost och Linus kom in på lite fika. När det var avklarat hade Dan tomte-uppdrag hos grannen. Det betyder så mycket för en barnfamilj att någon vill ta sig tid och ”tomta”.
I kväll blir det julfirande i Björkeröd med lutfisk och senapssås. Undrar om tomten kommer dit?
Med detta önskar vi alla en riktigt GOD JUL!
1:a advent kom till oss i vinterskrud i år, det är vi inte bortskämda med. Vi tog oss till fots till Jonstorp där Byalaget och församlingen hade gran-tändning. En kör sjöng julsånger. Det bjöds på glögg, man kunde köpa kanderade äpplen, korv, grönkål och naturligtvis lotter.
Om än lite motvilligt måste vi ändå hälsa vintern välkommen. Även om det är kallt gör snön att det blir ljusare. Visst blir det lite vått i hallen men man drar inte in så mycket smuts. Trots allt är det bara fyra veckor kvar till jul och enligt kalendern ska det vara vinter. Det är väl bara det att vi här nere i söder inte är vana vid att vinter innebär snö och kyla. Men vem föredrar fem plusgrader, blåst och regn? Så varför klaga?
Utegranen är däremot uppe och ljusslingan är på plats. Det är så stämningsfullt med lite ljus i mörkret och det hjälper våra stackars sega hjärnor att förstå att det är adventshelg och snart jul.
I lördags var det Öppet Hus på Transportgymnasiet GO Kompetens i Vallåkra, Antons skola. Johan var där och tittade tillsammans med Alli och Alf. Det serverades fika och man visade skolans med alla dess aktiviteter.
Vi har förlikat oss med tanken att Morris inte kommer tillbaka. Så i fredags var vi i Helsingborg och hämtade en ny kompis till Molly, för vi har märkt att hon saknar någon att leka med.
I fredags den 5:e november firade Alli o Alf diamantbröllop, d.v.s. att de hade varit gifta i 60 år! Det är helt otroligt. Tänk att ha delat över 60 år med en annan människa, i vått och torrt. Hur många är det i framtiden som kan stoltsera med att fira diamantbrölllop? Efter så många år vet den andre nästan med om en än vad man själv gör.
Det är inte utan att det känns lite konstigt när man tittar i almanackan. Eller rättare sagt är det väl som vanligt när man tittar i almanackan vid den här tiden på året. Var tog alla dessa veckor och dagar vägen? Var var vi någonstans när september och oktober försvann?
September inleddes med en liten kräftskiva i kolonien hos Karin och Finn, och som alltid hade vi väldans roligt. Gott var det med. Kräftor, räkor, vitlöksbröd och en ostpaj som vi bidrog med. Den måste göras igen, tyvärr inte ur viktväktarnas kokbok… Ja, ja, det var lite gott i glasen också.
